Babymusik - när mamma skulle krossa spelaren

Innehållsförteckning:

Babymusik - när mamma skulle krossa spelaren
Babymusik - när mamma skulle krossa spelaren
Anonim

Jag är inte typen som sjunger tillsammans med barnen på Alma-bandets konserter på helgerna, och jag brukar bara stå ut med barnalbum. Mina senaste erfarenheter av två barn-cd-skivor är extrema: jag skulle placera den ena i kategorin outhärdlig, men jag gillar förvånansvärt den andra så mycket att jag tycker om att lyssna på den även utan barn när jag är trött på rockmusik. De två ytterligheterna: Baba-Mama Muzsika och Gingalló.

Baba-Mama Muzsika - Tente baba

Bild
Bild

Jag börjar med det som ger mig frossa: CD:n Baba-Mama Muzsika - Tente baba, full av vaggvisor. Hittills har skivbolaget bara producerat musikalbum för förskolebarn och förskolebarn, detta är deras första publikation för spädbarn.

Min tre månader gamla dotter sover perfekt även när AC/DC spelar från högtalarna, och Metallica stör henne inte i bilen: hon snoozar lugnt medan James Hetfield skräller. Jag erkänner, det är inte Iron Maiden som gör mig aggressiv, det är den här cd:n: jag slår hellre spelaren som en galning, eller bryter och krossar mig själv av nervositet, oavsett hur många gånger jag slår på den.

Jag försökte flera gånger söva min dotter med detta, men hon tog det inte, hon slutade åtminstone inte skrika när hon hörde musikläraren nynna på hennes huvud. Jag å andra sidan var på gränsen till att gråta flera gånger. Enligt informationen på cd-skivorna formar dessa typer av musik barns musiksmak. Smaker och smällar såklart. Men då är det mer Metallica.

2990 HUFFortuna Records, 2010.

Szalóki filial: Gingalló

Bild
Bild

Det som gav mig gåshud av den goda känslan var Szalóki Ágis album Gingalló. Den unga sångaren har en skrämmande klar, ringande röst, sådan som kryper under ens kläder och kittlar en i huden där. Ági Szalóki sjunger återigen folksångarrangemang och tonsatta dikter av poeter som Sándor Weöres, Károly Tamkó Sirató eller Attila József. Albumet innehåller även den ungerska folksagan Fehérlófia framförd av György Cserhalmi.

Jag fick äntligen känslan med den här skivan att den inte bara är för barn, den är inte full av taskiga och sladdriga låtar, utan ett krävande verk som hela familjen kan hitta sin favorit på.

Mina döttrar är fans av titellåten, och jag fastnade i de japanska ankornas humör. En dag kanske jag till och med tar med tjejerna på sångerskans konsert. Jag kanske inte känner mig dum där, som på andra barnbands konserter. Skivan vann förresten fonogrampriset "Årets hemmagjorda barnalbum" 2010.

4090 HUFFolkEurope, 2009.

Rekommenderad: